ITF translations available: English, Deutsch, Español, Français, Svenska

Google free translation: Italiano, Norske, Português, Türk, 中国的, 한국의, Bahasa Melayu, ภาษาไทย, हिंदी, اردو, தமிழ், Kiswahili, Русский, العربية

Railwaymen’s Union of Malaya (RUM)

Den malaysiska järnvägen har lämnat ett viktigt bidrag till nationens utveckling. Keretapi Tanah Melayu Berhad (KTM) – Malaysiska järnvägen var i offentlig ägo fram till 1992. Enligt ett bolagiseringssystem flyttades den över till den privata sektorn 1 augusti 1992. Från den 14 augusti 1997 privatiserades den under ledning av Marak Unggul, ett konsortium bestående av Renong Group, Diversified Resources Berhad och Bolton Properties.

Privatiseringen baserades på påståendet att regeringen inte på ett effektivt sätt kunde utföra sina uppgifter genom statlig administration och om nödvändigheten av att skära ned kostnaderna genom att minska byråkratin i offentliga sektorn. Det finns emellertid inga avgörande belägg för att privata företag sköts mer effektivt än offentliga sektorn.

Railwaymen’s Union of Malaya (RUM) anser att järnvägsprivatisering skulle kunna innebära allvarliga konsekvenser för allmänheten. En ökning av kostnader och inskränkning av offentliga tjänster såsom nedläggning av så kallade olönsamma rutter på landsbygden skulle vara en katastrof. RUM anser att regeringen har ett samhällsansvar att sörja för oumbärliga offentliga tjänster såsom kommunikationer och järnvägstrafik. Privatisering förefaller fokusera på tjänster som för närvarande är lönsamma i offentliga sektorn. Staten berövas intäkter under det att den privata sektorn exploaterar konsumenterna genom att höja priset på tjänster. Vi är också medvetna om att ingen enstaka entreprenör eller bolag är beredda att ta över service om man inte kan göra vinst på investeringen.

RUM anser att den totala effekten av privatisering skulle kunna bli:

• Reducerad och dålig kvalitet på tjänsterna för konsumenterna.
• Ökade kostnader och avgifter för konsumenterna.
• Ökade kostnader för skattebetalare.
• Förlorade arbetstillfällen.
• Försvagad facklig förhandlingsförmåga.
• Reducerad motivation och moral i offentliga sektorn.
• Korruption, gunstlingssystem och nepotism.
• Framväxt av privata monopol.

Railwaymen’s Union of Malaya uppmanade regeringen att förhindra Marak Ungguls konsortium från att driva eller sköta järnvägstrafiken för den malaysiska järnvägen. Järnvägarnas ekonomiska situation förvärrades och vissa aspekter av förvaltningsavtalet mellan malaysiska järnvägarna och konsortiet offentliggjordes inte. Efter en begäran från arbetstagarorganisationen förlängde inte regeringen konsortiets befogenhet. Denna utveckling skulle kunna bevisa att den privata sektorn inte presterar bättre än den offentliga administrationen.

Railwaymen’s Union of Malaya är medvetna om att deras främsta mål är att företräda sina medlemmars intressen och handla i allmänhetens intresse. RUM anser att regeringen, genom att tänka ut politiska riktlinjer för ekonomisk omstrukturering, har ett moraliskt ansvar att ta hänsyn till de ekonomiska och sociala intressena hos både arbetstagare och resenärer.

Förhandlingar om det femte kollektivavtalet som täcker löner och anställningsvillkor påbörjades mellan RUM och företrädare för den malaysiska järnvägsadministrationen. Förbundet eftersträvade en uppgörelse om ’rättvisa vid klagomål’ som ett grundläggande krav för samarbete baserat på god anda och förtroende. Förhandlingarna slutfördes i oktober 2007 och genomförande av det nya avtalet är avhängigt av godkännande av det malaysiska finansministeriet. 

Detta är den redigerade versionen av rapporten “Privatisering av järnvägstrafik vid KTM (malaysiska järnvägen)” presenterad vid ITFs järnvägsarbetaresektions möte i Asien/Stillahavsområdet, i Jakarta, 10 – 11 december 2007.